Getting in the mood

Nu är nedräkningen nästan slut imorgon bär det av till Peace and Love. Borlänge kommer inte att vara detsamma efter vårt gäng entrat staden med vårt festivalglam och rock on-attityd. Speciellt skön är Erika som åker med utan biljett för att skapa stämmning på campingen. På fredagen blir det en äkta roadtrip till Dalarna för en natt i ett tält som redan upplevt ett par nätter på årets Hulstfred. Lördagen kommer sedan att bjuda på ett smörgårdsbord av sjuka upplevelser, jag är nu officiellt in the mood!

Iggy, Snook, Timbuktu ni har extra press på er. Don't let me down


Rättelse

Jag vill inte säga att jag viker mig för den stora massan när jag rättar mitt inlägg om E-Type. det är bara det att jag inte insåg att han väldigt fina fans där ute som bryr sig om både hans look och hans musik, det är för er (speciellt Mokira) som jag gör detta.
Jag har sett E-Type live en gång, det var en omskakande upplevelse han fick mig att för en kort stund tycka om hans eurodisco. Stämmningen blev konstig, hans studsande från scen till publik verkade aldrig ta slut och det fick mig också att inse hur lite han faktiskt gör. E-Type sjunger eller "robotpratar" typ en tiondel av sina låtar istället sjungs de av "snygga" tjejer medan han headbangar och trollbinder publiken med sin närhet. Det var det jag trodde tills jag såg denna bild och allting föll på plats...
När jag såg honom hoppandes runt i publikhavet med sin stora hårman var han egentligen inte ute efter närkontakt med fansen utan han var vilse utan sin MOTORSÅG!!!!.
Det finns två fel med den här bilden...
1) Borde man få kalla sig musiker om man sjunger så lite i sin egen låt man har tid att göra brasved av en gitarr.
2) Vad tänkte mannen när han satte på sig ett par tajta vita skinnbyxor (med förmodad snörning till gylf) och en fodrad flanellskjorta. Någon måste ringa han i "Snygg Naken" han är den enda som kan rädda denna 90-tals viking.

PS. Bilden är fortfarande skitrolig!

What the f**k?

image11

Jag har sett E-Type live en gång, det var en omskakande upplevelse han fick mig att för en kort stund tycka om hans eurodisco. Stämmningen blev konstig, hans studsande från scen till publik verkade aldrig ta slut och det fick mig också att inse hur lite han faktiskt gör. E-Type sjunger eller "robotpratar" typ en tiondel av sina låtar istället sjungs de av "snygga" tjejer medan han headbangar och trollbinder publiken med sin närhet. Det var det jag trodde tills jag såg denna bild och allting föll på plats...
När jag såg honom hoppandes runt i publikhavet med sin stora hårman var han egentligen inte ute efter närkontakt med fansen utan han var vilse utan sin MOTORSÅG!!!!.
Det finns två fel med den här bilden...
1) Borde man få kalla sig musiker om man sjunger så lite i sin egen låt man har tid att göra brasved av en gitarr.
2) Vad tänkte mannen när han satte på sig ett par tajta vita skinnbyxor (med förmodad snörning till gylf) och en fodrad flanellskjorta. Någon måste ringa han i "Snygg Naken" han är den enda som kan rädda denna 90-tals viking.

Livets svåra stunder

Detta är en liten shoutout till min morsa. Hon har ett problem, alla omkring henne är smärtsamt medvetna om hennes tillkortakommande just i dessa stunder... Hon drabbas nämligen av en total och svår resfeber. Enligt både ryska doktorer och forskande experter i Köln yttrar sig resfeber främst i symptom som yrsel, förvirring och sjuklig överanvändning av checklistor. Mamma drabbas av alla dom, framför allt den sistnämnda. Hon har först ett utkast på sin lista, den brukar göras någon månad innan själva resan detta utkast formas sedan till en perfekt version som sätts i bruk ca 48 timmar innan resans avgång. Listans funktion är att förhindra all form av glömska men kan uppfattas av motståndare som ett medel att förhindra fantasin och överraskningar.
I vissa, extremt svåra fall kan symptomen bli värre och fler bla överoro, hyperaktivitet och språkbortfall. Av personlig erfarenhet (från min mor) kan dessa vara extremt obehagliga. Jag har tvingats se på när resfebern tar över hennes kropp helt och fullt gör henne försvagad. Hon tappar tron på sina barns förmåga att samla och tillaga mat, hon fokuserar helt på att städningen av trappan inte har skett på 2 veckor på flygplatsen och hon ser inte längre skillnader på engelska och svenska i bagageincheckningen. Hon ropar glatt och högt till den Schweisiska damen bakom disken att hon har "one, two, three FYRA!!!" bagage att checka in medan vi andra skrattar och gråter åt henne. Det finns dock positiva sidor med resfeber, det finns alltid roliga historier att berätta efteråt. Men jag beundrar också min mammas totala entusiasm över att få resa iväg och hennes vilja att allt ska vara perfekt och ingen resa blir bättre än när någon med resfeber planerat den.

Ha det bra ute i världen morsan! Jag äter och mår bra här hemma.


The beginning of the end

Okej, nu börjar jag med det här bloggandet. Vi får se hur det blir.