toomuchglory

Jag har tänkt lite på det här med tid, grejen med tid är ju att den är lika lång, kort, stor, eller vad man nu säger, överallt. Vi bor i lika tidzoner men 1 timme är alltid 60 minuter i både Buthan och Bongbro. Men min tro på detta faller allt mer samman. Jag har från personlig erfarenhet upptäckt att vissa saker tar aldeles för lång tid än det utlovats. Jag kan tyvärr inte säga "myth busted" till ordspråket den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Jag tar bussen och tunnelbanan till jobbet varje dag, bussen tar alltd 20 minuter, som utlovat - inga konstigeheter där. Men så har vi tunnelbanan, Hagsätra 1 min står det oftast när jag står på plattformen och fryser. Kanon tänker jag 1 min är perfekt bara 60 snabba sekunder. Men så är icke fallet, för jag har efter personlig efterforskning upptäckt att 1 tunnelbanesekund faktiskt kan vara det dubbla alltså om 1 tunnelbanesekund egentligen är 2 så gör ju det att 1 tunnelbaneminut faktiskt är 2 minuter. Det vill säga att de nu tagit, snott, rånat mig på en hel minut av mitt liv genom falsk marknadsföring - för tro inte att när tåget kommer efter 2 minuter att någån skriker i högtalarna "förlåt, förlåt vi lovade 1 minut men det blev 2!!!" Nej, då hålls det käft och folk visslar som om inget hänt.

Det andra exemplet är min julklapp då menar jag inte klockradion utan prenumeratinen på ELLE Magazine. Den ska komma var fjärde vecka, jag vill bara säga att prenumerationen fick jag i julas och hitills har det kommit två nummer!!! Idag är det alltså 24 mars vilket borde betyda att jag skulle haft 3 freaking nummer hemma. Men tydligen är en ELLE-månad lika lång som vintersäsongen. Vad är det som ska hända innan nummren kommer hem till mig, ska Marc Jacobs ge ut dubbla kollektioner or what? Dessutom skulle min premie komma efter bara 3 veckor, har jag sett någon sådan än? Nej det har jag inte. Men jag antar att tre ELLE-veckor inte har gått än?!

Så tiden är alltså inte konsekvent.

2 köttbullemackor, ett glas påskmust och nu ska se på The dark is rising. Det kan nog bli bra.

Purpurfärgad rokokopensé

God!  Ännu godare!

Var på banken idag på lunchen. Kommer inrusande in i den fullkommligt folktomma banken på Medborgarplatsen (!). Går fram trycker på knappen och knappt hinner lappen ut innan det tutar och blir min tur. Jag går fram till den propre mannen och förklarar mitt ärende. Han börjar ringa - då slår det mig att jag är ju helt underdressed. Där står han och har gjort ett rikigt försök och klätt sig i finkostymen och tjusig slips som man kunde spegla sig i, och jag vad gör jag? Jag har ju som bara trasor på mig, fyfan hur likgilitg får man vara? Jag kunde ju verkligen ha försökt lite mer kanske haft en cape på mig eller en hatt med brette.
Jag vill bara ta tillfället i akt och be om ursäkt till min bankman Thomas - det var jag som gjorde fel inte du hoppas det inte blev alltför jobbigt för dig, nästa gång tar jag finblåsan.